Möta en kvinna

Är en slank snubbe villig 57 år 179/60/17 inom Stockholm, vill beredvilligt möta en kvinna/gumma, pro upprepning sexträffar, där vi får att existera oss själva, vill noll hellre än att fullgöra dina fantasier/önskan är vidsynt för det mesta i sexväg. Kom ihåg att jag inte är någon ung tösabit, utan en mogen dam som söker ... och naken kom jag till dig och liknade en kvinna. Och som en kvinna satt jag vid ditt bord och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor. Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen, jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland, jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången. Sedan hon är en ung flicka, villen typisk Rysk kvinna, Vitrysk kvinna eller Ukrainsk kvinnabyggaett starkt och lyckligt äktenskap. Hennes käraste dröm är att bli den vackra bruden och den sexiga hustrun till en godhjärtad och trogen man. En kvinna på 70 kilo ska därför inte äta mer än 105 gram protein per dag, kanske betydligt mindre. Om du inte är intresserad av att räkna gram, kanske du istället är intresserad av förslaget från dr Hallberg att genomföra en mindfulness-vecka och omskola dina hunger- och mättnadskänslor. Så här beskriver dr Hallberg det: Om du är den typen av flicka, bära en blommig klänning när det är varmt ute mogen kvinna söker ung man I Charlottenberg , eller en söt svart tröja när det är kallt. En identifierad som Sabrina S inte hennes riktiga namn berättade österrikiska tidningen Österreich att hon och hennes vänner attackerades av en grupp på män när hon ... En av mina största rädslor, vilket jag tror att många män är överens om, är att känna mig instängd i ett förhållande. Om du hittar en kvinna som har sitt eget liv men gör dig till den viktigaste delen av det, håll dig till henne. Hon kommer att respektera din integritet. Hon kommer förstå att du behöver spendera tid med dina ... Det har gått 2 veckor sedan jag blev en ärbar kvinna. Vad betyder ärbar? Googlade och hittade följande: (ålderdomligt, om person, för det mesta kvinna) som har en god sexualmoral Så nu vet ni alla. Jag har numera en god sexualmoral! Men i alla fall. Bröllopsdagen då! Den startade som en helt vanlig dag, om… Anna Feldt, 25, ringde själv 112 från sin lägenhet efter att ex-pojkvännen tänt eld. Samtalet är hjärtskärande. – Jag brinner inne, jag brinner inne, jag får ingen luft nu. Han eldar ... Enligt följande ahadith läser vi att en kvinna ger sig själv till Muhammed men han vill inte ha henne, istället ger han bort henne: Sahih Bukhari Volym 6, Bok 61, Nummer 547 Berättad av Sahl bin Sad: En kvinna kom till Profeten och sa at thon har beslutat att ge sig själv till Allah och Hans apostel. Profeten sa, 'Jag behöver inte kvinnor.' Idag är Kvinna till Kvinna en av världens främsta kvinnorättsorganisationer och har 100 samarbetspartners på plats i 20 länder runt om i världen. Vi finns på plats i Europa, Afrika, Södra Kaukasien och i Mellanöstern. Kvinna till Kvinna var en av 2002 års mottagare av The Right Livelihood Award, även kallat Det alternativa Nobelpriset.

Grodan Grodansson håller tal i Trädgårdsföreningen i Linköping

2020.07.24 14:55 Kalla-mig-Grodan Grodan Grodansson håller tal i Trädgårdsföreningen i Linköping

Grodansson håller tal för första gången som KS:are och även fast det regnade var det massivt med media och publik på plats. “Kära vänner Nu står jag här igen. Mycket har hänt sedan sist jag var här i hemtrakterna. Jag har blivit förlovad. Jag har bytt parti två gånger. Jag hann även med en kort stund som finansminister och Vice-statsminister innan det kraschades. Så saker har hänt i svensk politik det kan man lätt säga. Högern har splittrats enats och splittrats igen. Vi har nu fått en destruktiv regering som bygger på Socialdemokrater, anarkister, separatister, kommunister, socialister, feminister och socialliberala. Vem som helst förstår att dessa olika ideologierna omöjligt kommer fungera ihop. En ny regering behöver tillträda. En stabil högerregering som kan rädda landet. Detta tror jag och är nästan säker på att vi hittar i en regering byggd på Konservativ Samling. Inte bestående av utan byggd av. Vi ska och bör vara den centrala parten i en stabil högerregering för att föra ansvarsfull politik för Sverige.
Kort paus med lite applåder
Konservativ Samling agerar nu som en samling av alla konservativa. Vi har alla möjliga olika delar av konservatism i vårt parti och bland våra medlemmar. En samling av konservativa högermän och-kvinnor för att vi alla har ett gemensamt mål att se till att en stabil regering som för högerpolitik och konservativ politik tillträder. Jag uppmanar därför alla er här idag att stödja det partiet som kommer se till att Sverige får en omstart! För just nu åker vi väldigt lång ut på vänsterkanten och vi behöver tvärbromsa och vända om. Socialdemokraterna har gått mer vänsterut för att möta kommunisterna. En regering byggd på KOMMUNISM och ANARKISM kommer inte sluta väl tro mig! När kommunister styr sker det alltid misär och anarkism behöver jag nog inte ens tala om varför det är oönskat! Socialdemokraterna är så maktkåta att de kan bilda regering med vem som helst även om det innebär att Sverige försvagas och lida av misär! Ett fokus på sänkt skatt , tryggt samhälle där unga flickor inte behöver vara rädda för att bli våldtagna och antastade! Det är verkligheten idag vågar inte var femte kvinna gå ut på kvällen. Är det det samhället vi vill ha?
\”Nej!” skanderar publik**
Så jag vädjar till alla gamla moderater att stödja KS, alla folkpartister som anser sig som höger att rösta KS, alla som vill ha en stabil regering med sund politik att rösta KS. Tackar för att ni alla kom hit trots det dåliga vädret!” Efter det kommer en reporter fram till Grodansson och frågar
Får man ställa lite frågor? Ja några hinner jag med innan tåget upp till huvudstaden går” säger han och skrattar
För det första vill jag gratulera till förlovningen och hur känns det nu när du är förlovad med Oscar Lundgren en partimedlem?
“Jag gillar väl egentligen inte att prata om sådana här privata saker men det känns bra. Men faktum är att vi träffats under en längre tid och igår tog jag steget och förlovade till honom.”
Vad kul det låter men om vi ska prata lite politik. Varför gick du över till KS? Och varför bör andra folkpartister och moderater göra det?
“Om man vill ha ett parti som lovar att stå för ansvarsfull högerpolitik så ska man rösta Konservativ Samling. Folkpartiet idag vågar inte ens kalla sig höger. Så vill man att ett parti som lovar trygghet, stabilitet och frihet i styrande makt så ska man stödja oss.”
Okej och till sist hur kommer ni jobba i opposition-arbetet nu framöver?
“Vi kommer att aktivt jobba för att denna regering blir avsatt. Vi kommer aktivt jobba för att denna regering inte får igenom sin radikala politik för faktum är att de lever på ett mandat som idag gått tillbaka till folkpartiet. Så regeringen har inte längre en majoritet!”
Okej tack så mycket Tack tack” Grodansson springer iväg mot tågstationen.
submitted by Kalla-mig-Grodan to ModellMedia [link] [comments]


2020.06.11 10:04 imgurgi Det här med intersektionalitet

Jag har tänkt mycket på världen och mina egna åsikter (och omvärderat ett par) på sistone, kanske mycket på grund av vad som händer i USA.
Och bara häromdagen kom en ny JK Rowling-gate (som spillt över till Wallströmgate), där Twittermajoriteten nu verkar tycka att eftersom hon är transfob, vit och rik så ska man därför läsa Percy Jacksons böcker istället.
Och jag tänker på detta med intersektionalitet och hur mycket det tycks påverka debatten. Jag har lite lösa funderingar och jag hoppas någon som verkligen är insatt kan kommentera. Jag hoppas isf vi kan höja diskussionen ovanför lata pot-shots som "haha det är bara för vänstern tycker xxxx" från höger och "läs på" från vänster.
Bakgrund: I mina ögon verkar det uppenbart att det finns vissa generaliseringar som är OK och andra inte (i "vänsterns" ögon, och jag inser att "vänstern" är en trubbig beskrivning).
Exempel:
Själv anser jag att generaliseringar är naturliga (läs Thinking, fast and slow) och KAN vara vettiga speciellt som en sorts personlig heuristik. Hade jag varit kvinna och gått ensam på kvällen så är det självklart att jag är mer rädd för att möta en man jämfört med en kvinna. Det är såklart synd att det ÄR så, men statistiskt så är ju nästan alla våldtäktsförövare faktiskt män.
Sen är det såklart viktigt att "vårda" sin heuristik. Hur statistiskt underbyggd är den? Hur mycket håller du den för dig själv? Hur mycket är du beredd att omvärdera? Påverkar den saker den inte borde påverka?
Iallafall. När jag läst om intersektionalitet har jag förstått det som att det inte går att rangordna maktordningar. Men för mig är det solklart (och ganska naturligt) att det görs ändå. Kanske t o m av dom som skriver under på intersektionalitet mer än andra.
Själv gillar jag inte riktigt formuleringen "white privilege" men kan förstå det. I USA är det ju faktiskt - generellt - bättre att vara vit. Kanske inte i vissa enstaka bostadsområden (jag skulle inte vilja bo i Watts), och i vissa fall är det dessutom LÄTTARE att nå framgång pga affirmative action om du är svart (läste häromdagen att sett till specifik etnisk grupp så är för tillfället den mest framgångsrika gruppen i hela USA Nigerian Americans)... men rent statistiskt, generellt. I USA. Och i väst, generellt. Men hur mycket white privilege har du i Tokyo?
Så det är såklart helt kontextberoende. Detta tror jag ju intersektionalister inser. Jag kan inte tänka mig att det är någon (inte många i alla fall) som på fullt allvar ALLTID skulle gå på åsikten som en svart fattig transkvinna har framför en vit rik CIS-man BARA på grund av deras positioner inom de olika maktordningarna. Anstränger sig mer för att lyfta fram den förstnämndas, OK. Kanske t o m spontant ifrågasätter den sistnämndas lite hårdare, OK. Men FYI - det är också heuristik.
Jag antar min tes är följande:
Jag köper absolut att intersektionalism är en teori och ett analytiskt perspektiv som vissa tycker kan vara nyttigt för deras egen sociologiska forskning. Men jag kan inte riktigt köpa att det ska styra vad som är "OK" att säga eller inte på Internet eller i media eller framförallt att byggas politik på. Speciellt inte när det så uppenbart hycklas - varför spelar det så stor roll att Rowling är vit och rik? Hade vi haft mer överseende om hon var fattig och brun? Om hon faktiskt var trans själv, hade hon fått prata om transkvinnor på det sättet hon gjorde? Om ja, är inte det ett sjukdomstecken?
submitted by imgurgi to svenskpolitik [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2018.04.11 11:24 TheNutellaJar Min träff med Schyman (F!)

https://youtu.be/Gd-8UP4e0HA
Igår tog jag mig tid att lyssna på Gudrun Schyman (F!). Min uppfattning av henne har alltid varit att hon är en kunnig politiker, bra föreläsare men som person har jag aldrig känt en dragelse. Ville se om jag skulle få en annan uppfattning live.
Det var en intressant föreläsning (klippet är ej från den jag var på men med ungefär samma innehåll), hon talade mer om hur en demokrati såg ut samt berättade om Sveriges historia inom politiken än om deras egen partipolitik, den hänvisade hon ständigt till deras hemsida om. Tyvärr, känns hon fortfarande som en väldigt korthuggen person, svårt att se och möta oliktänkande. Kanske var det för att jag kom som en röding (V) och crashade deras rosa Home Party. SORRY FÖR DET.
Själv arbetar jag aktivt nu i forum där "PK" ses som något fult, jag försöker ändra på den synen. Högerpartierna är för bra på sociala medier idag och biverkan av det är att våra framtida röstare endast kommer se deras skeva åsikter när de läser om politik. Jag försöker ta mig in i debatter på ett snyggt sätt, förklarar varför jag är där (för att utvecklas själv samt för att jobba mot en förändring i samhället).
Gudrun? Hon tyckte jag samt min tanke angående att vara verksam inom sociala medier var idiotisk. Hon talar själv om härskartekniker och använder det mot en ung kvinna som försöker få en förändring i samhället. Det tycker jag faktiskt är tråkigt.
Jag hade fått med mig ett 30-frågor av människor som inte helt delade vår ideologi som var intresserad av vad hon tyckte och tänkte. I hennes föreläsning förklarade Hon själv att vi kommer från olika delar av samhället där vi växer upp med olika "världsbilder" och värderingar, trots detta ville hon inte höra på deras frågor, det fanns ingen förståelse att ibland måste vi möta varandra halvvägs. Deras frågor kanske låter klumpigt ställda för oss, svälj det. Förklara hur du hade uttryckt det istället och varför. Svara på frågan och ta nästa. Det är ärligt talat inte säkert att personen menade något illa.
Överlag tror jag det är vårt största problem i politiken idag, jag stöter på det ständigt när jag ska in i debatten. Höger och vänster vill hålla sig i sina ekokammare och gosa runt med sina egna som alla tycker likadant. Problemet? På det viset kommer vi aldrig få till en förändring i samhället!
Rekommenderar dock alla att lyssna på Gudrun Schymans föreläsning, jag tyckte den var mycket givande och håller fast vid att hon rent ideologiskt har väldigt mycket bra att säga.
submitted by TheNutellaJar to svenskpolitik [link] [comments]


2017.03.18 11:45 LarareAnon En liten inblick i hur det är att vara lärare.

Efter att varit ute på min första praktik, tänkte jag dela med mig en del av min frustration. Men även för att ge allmänheten en inblick i hur det egentligen ser ut i skolvärlden. Själv fick jag en stor chock när jag fick se hur vissa saker går till.
Detta kommer vara en rätt lång post, men jag hoppas någon får nytta av det. Kommer även vara så anonym som möjligt.
Jag var vid en högstadieskola, normalt område, inte invandraretätt, inte rikt, inte fattigt. Normal. Skolan anses vara lugn.
Under dessa veckorna, hände det OTROLIGT mycket saker, men jag kommer bara nämna lite och hålla mig kort. Skiter i stavning, dels för att hålla mig mer anonym men dels för jag orkar inte bry mig. Vill bara få ut skiten.
Så det första jag möts av är ett budget möte. Under detta mötet, får jag nästan en hjärtattack.
Det visar sig att ALLA kärnämnen på skolan, får dela på cirka 50 tusen. Medan skolans fotbollslag, får 80k. Detta är alltså ett fotbollslag på cirka 30-40 elever, medan cirka 500 får dela på 50.
Utöver detta, så får eleverna inte ens betyg i fotbollslaget. Deras kläder kostar 25k, lika mycket som de moderna språken (franska, spanska, tyska etc) får.
Rektorn motiverar detta med att kärnämnerna spenderar inte alla pengar de får. Kan låta konstigt, men har du cirka 5-10k kvar, ska köpa in böcker för 500 elever och ni har bara pengar till 30 % av eleverna, vad gör du? Finns inte mycket man kan göra eftersom alla ska inkluderas och lika rättigheter. Om en klass får tillgång till X, ska även den andra får det. (Med detta menar jag, köper du böcker till 7orna, ska alla 7or får dessa eller inga).
Det finns lösning. Men ska det egentligen vara så här? Ska läraren cirka 80kr per elev? Hur i helvete ska man kunna göra något med denna budgeten??
Detta varierar såklart runt omkring i landet, men generellt ser det ut så här.
Nästa steg är att jag får möta mina klasser. I 7an: Två personer kan inte svenska eller engelska. En person har GROVA psykiska besvär (Jag snackar, får utbrott, petar sig i näsan å äter dem, kan ibland bete sig som en hund hela dagen m.m.), killen går i en normal klass och är otroligt utfryst. Det är uppenbart att han inte mår bra, men det finns inga pengar för att hjälpa honom. En annan är på gränsen till psykopat som ofta pratar om hur hen vill skada andra eller djur. Plågar sina klasskamrater (snor kläder, spolar dem i toan, tvingar dem att gå dagen utan att äta m.m) och föräldrarna gör inget. Skolan kan inte göra något och det är ingen som tar tag i något. Läraren står med händerna knytna. Varje gång hon tar upp något hos rektorerna etc, så är det fel på hennes lärarstil och inte hos barnen.
Hos 8orna finns det en person som aldrig någonsin arbetar, spenderar hela lektioerna med att störa andra (kasta böcker, sudd osv för att störa), återgärder har försökts göra men föräldrarna tror lärarna ljuger. Eleven säger att det inte är så, läraren ljuger och vill förstöra bara. En annan som hoppar upp på borden ibland och hoppar mellan de olika borden. OFtast brukar eleven sluta efter man säger till. Inte alltid.
Så vad är problemet här egentligen? Vi får inte göra NÅGOT. Rör vi eleverna, riskerar vi att få sparken eller värre. DET SPELAR INGEN ROLL VAD SOM HÄNDER. Skulle vi dra ner eleven och den skadar sig? BYE BYE 5 års studier och csn lån.
Skulle eleven KÄNNA sig kränkt? HEJ DÅ. Tror du jag skämtar? Rektorn hade föreläsning för oss där han citat sa "Det handlar inte om vad som faktiskt händer, utan hur eleven faktiskt KÄNNER".
Lärarna är rädda för att göra saker oftast för deras egna liv KAN gå åt helvete OM de gör det "rätta".
Så är allt dåligt? Nej. Såklart inte, det finns elever som är SJUKT duktiga, jag blir själv förvårnad över hur de suger åt sig kunskapen och hur smarta de är. Problemet är att i varje klass finns det 2-4 elever, som tar 80 % av tiden och resten får ingen tid.
Under ett moment. Hade 6 elever, läst romanen , gjort alla frågor, skrivit en berättelse, läst två noveller och skrivit ännu en berättelse. Men "de sämre", hade inte ens läst igenom romanen dagen innan det skulle vara klart.
I teorin ska detta inte vara något problem, men det blir det eftersom att man måste få med alla i undervisningen. De "svaga / problemen" får inte lämnas kvar innan man går vidare. Därav, spenderar man nästan hela tiden med dem och de som är duktiga och borde få all tid.. får ingen tid.
Nästan all planering går ut på att skapa lektioner för att de sämre ska lära sig. Man anpassar hela skolan runt dem och de andra skiter man i princip i. Det går inte skapa lektioner för båda, det tar för mycket tid. Jobbar redan närmare 60h i veckan och skulle krävas minst 10h till för att skapa likvärdig för de som ligger längre fram.
Men eftersom ämnerna inte får några pengar, går det heller inte köpa in saker som skulle hjälpa dem komma fram.
Invandrar klasserna är helt sjukt det också.
Tänker inte lägga mycket fokus här, men antingen är de DE ELEVER SOM ARBETAR ABSOLUT HÅRDAST. Bättre än svenskarna. Eller gör de inte ett skit.. Säger en svensk kvinna till dem att göra något möts de av skratt eller liknande.
"Idag ska vi göra detta" - Svensk kvinna
  1. Direkt arbetar och sitter helt tysta, arbetar och sköter sig perfekt.
  2. SKrattar och skiter i dem. Citat: "Pff, tror du va? Gör det själv kvinna."
Detta är en stereotyp, men det är dessa två persoerna jag möt so far. De får inte heller någon hjälp här. Vissa elever kan KRÄVA att de ska sluta 14.23 EXAKT för de MÅSTE be. Vissa tvingar andra att be.
Hade majoriteten varit som exempel 1.. Holy fuck. HOLY SHIT vilket land vi hade haft. Dessa eleverna är riktigt roligt att arbeta med.
Kan avsluta med hur nationella proven rättas. L FUCKING OL.
Det finns 4 delar. A, B, C1, C2.
Nu skiter jag i rättningen, det tar tid som fan. Men till hur man registrear betygen.
  1. Räkna ihop poängen. Per prov.
  2. C proven ska du nu använda dig av en tabell för att hitta rätt betyg. Låt oss säga att eleven får A och F här. Då får du en tabell med alla olika kombinationer, där du ska leta upp kombinationen (för hand) och sedan dubbelkolla för att skriva ner detta.
Låt oss säga att A och F = B.
  1. Nu kommer nästa tabell.
Eleven har fått: E,F,B.
Nu har du en tabell med alla olika kombinationer, som ser ut typ
A A B = B
A A C = B
A A D = C
B B A = B
Inte så svårt eller hur?
Nja, problemet är att det inns inte varje "kombination" för "varje start". Så om du får E,F,B. Kanske du hittar det under
F B E = E
Inte under
E F B = E
EDIT: HITTADE EN BILD: http://pedagogblogg.stockholm.se/larandebedomning/wp-content/uploads/sites/11/2013/02/Bild1.jpg
Nu har du 60-100 prov du ska gå igenom med detta (Har du svenska och engelska är det dubbla). Att bara "hitta deras betyg i tabellen", tar ett antal timmar. Du får inte göra fel. Det kan handla om deras framtid. Efter en stund börjar man stirra sig blind kanske, då är det bara att börja om.. Tänk om du gjorde fel och gav en elev ett C istället för B och hen kmr inte in på linjen hen ville till sen?
Sedan ska du gå in i en databas där du ska lägga in betygen.
E F B = E ska du skriva in.
VA I HELVETE ÄR DETTA!? Hur svårt är det att göra så att databasen räknar ut betyget åt dig? Seriöst?! Va i fucking helvete? Vi lever i en tid där vi kan skicka män till månen, bilar kör sig själva. Men vi kan inte göra detta på ett bättre sätt och spara MILJONER med timmar och pengar varje år till lärarna? Snitt lägger man väl 3-4h per lärare till detta. Det blir en jävla massa cash när man räknar ihop alla som gör detta varje år.
Alla bråk där eleverna slår varandra blodiga, snor saker från varandra och allt annat? Pff, du skulle bara veta hur mycket som aldrig kommer ut.
Aja, hoppas någon får en liten inblick i hur det är i den svenska skolan. Kommer antagligen inte svara på frågor, men håller mig inne på kontot ett tag innan jag drar.
Det är antagligen mycket svammel och skit i texten, men som sagt.. ventilation och få er att förstå lite.
submitted by LarareAnon to sweden [link] [comments]


2015.11.05 15:08 WorkOfDreaming Anledningar till varför Sverige borde ha gränskontroller

Jag tycker det finns många starka anledningar till varför Sverige borde upprätta gränskontroll.
Vad har ni för anledningar, ni som förespråkar att vi ej ska ha gränskontroller?
submitted by WorkOfDreaming to svenskpolitik [link] [comments]


2014.02.12 13:08 faffri Sammanställning av medlemmarna i /r/karlstad

Nu har det gått en vecka sedan undersökningen om subredditens medlemmar publicerades och tänkte presentera resultaten här.
Demografi
Totalt har 24 stycken (inklusive mig själv) svarat på undersökningen. Den genomsnittlige besökaren fyller i år 24 år, DVS är född 1990. Medianvärdet är också det 1990. De som svarat är födda mellan 1980 och 1998.
Lite tabeller
Enligt tabellerna ovan är vi minst sagt en mansdominerad grupp. 96% män och 4% kvinnor som i detta fall endast representeras av en enda kvinna som svarade på undersökningen. Inte helt oväntat är de flesta födda i Karlstad eller i övriga Värmland. Omkring en tredjedel härstammar från platser utanför Värmland. Vi kan se en liknande fördelning när det gäller uppväxt med skillnaden att fler är uppväxta i övriga Värmland och sedan flyttat in i Karlstad senare i livet. Tycker det är intressant att en tredjedel av de nuvarande medlemmarna bor utanför Värmlands gränser och att endast hälften faktiskt bor i Karlstad nu.
Vad anser /karlstad om Karlstad?
Tabell över besökta platser
Procentenheterna är lite missvisande eftersom att man kunde välja flera alternativ. 24 är det högsta resultatet eftersom att det är antalet svarande. Endast Bergviks Köpcenter är den plats på listan som samtliga har besökt. De flesta har besökt de flesta platserna med undantag för Innebandyhallarna som ligger ganska lågt. Även Molkom och NWT-huset är lite mindre besökt.
Positiva och negativa åsikter om staden fanns det en del. Jag presenterar här en sammanställning av vad som skickades in.
Positivt
Negativt
Vilket innehåll förväntas i /karlstad?
Tabeller
Hälften av de svarande vill att innehåll från hela Värmland ska accepteras. Nästan lika många vill begränsa innehållet till Karlstads grannkommuner medans endast 8% vill att innehållet endast ska beröra Karlstad. Förslagsvis förbjuds inte innehåll från övriga Värmland i nuläget samtidigt som innehåll specifikt relaterat till Karlstad föredras. Om vi eventuellt växer ganska mycket mer kan det dock bli aktuellt att begränsa innehållet i denna subreddit och kanske skapa en sub specifikt för Värmland. Lämna gärna era tankar på detta!
Vad vill vi då se för innehåll här? Allmännyttig information, Information om konserter och andra evenemang, Småintressanta fakta om staden, bilder samt Tips och råd är det som de flesta vill se. Ungefär hälften vill se sport och politik. Hälften vill även möta andra redditörer kopplade till sen subreddit. Tävlingar och ordvitsar är i nuläget mindre önskvärda.
Livets viktiga frågor
Tabeller
Ja i brist på annat kom även dessa två frågor med. Visst kunde man förvänta sig att Färjestad skulle vara mer populära än Boltic men lite synd om Boltic får man väl tycka att det är. Kan möjligtvis finnas en koppling till den tredjedel som anser att båda suger och den tredjedel som är födda/uppväxta utanför Värmland. Slutligen kan man undra varför Strindberg och Janne Flash ska jämföras? Ja det är en bra fråga som jag själv inte riktigt kan svara på men jag vet att de som svarat på undersökningen i regel föredrar Strindberg, så nu vet vi det i alla fall.
Avslutning
Kul att att såpass många svarade på undersökningen. Är väl knappast en representativ undersökning men ger väl förhoppningsvis en hyfsad bild av medlemmarna här. Förhoppningsvis kan detta ge en bild av vilket innehåll vi vill ha på denna subreddit. Kommentera gärna resultaten nedan eller ställ frågor om ni har några!
submitted by faffri to karlstad [link] [comments]


Jag mötte en kvinna Meta Four - BMW Att möta människor i kris (4 min) Britt A Nilsson - Med dig vill jag möta en gryning - YouTube Stripped: No Rest Days for This Couple (Episode 2)  Bravo Konstverk 4: Ebba Bohlin (Konst i ån 2020) Lymphatic Drainage Sensual Oil Massage - YouTube Modärna Kvinnor

En gift kvinna! Mitt liv… och lite till!

  1. Jag mötte en kvinna
  2. Meta Four - BMW
  3. Att möta människor i kris (4 min)
  4. Britt A Nilsson - Med dig vill jag möta en gryning - YouTube
  5. Stripped: No Rest Days for This Couple (Episode 2) Bravo
  6. Konstverk 4: Ebba Bohlin (Konst i ån 2020)
  7. Lymphatic Drainage Sensual Oil Massage - YouTube
  8. Modärna Kvinnor

Provided to YouTube by NAXOS of America Jag mötte en kvinna · Roland Utbult Solklart ℗ 2011 Linx Music Released on: 2011-05-01 Artist: Roland Utbult Composer: Peter Sandwall Auto-generated by ... Surkärring / Arg kvinna bråkar med lastbilschaffis - Duration: 4:43. Sweden Trucker 1,734,392 views. 4:43. I Sorgens Tid - En film om att möta en människa i sorg - Duration: 16:07. FROHMFORM ... They're using all their free time to keep up their exercise routines. Subscribe for More: http://bravo.ly/Subscribe Visit the Official Site: http://bra... Jag har en stor svacka kring musiken och har inte släppt något sedan mitt mixtape i oktober år 2013. Nu var det dags! Jag hade spelat in låten ”Zuperman” och släppte den på ... Av och med Britt Nilsson Tiden glöder. Snart nytt sekel, 1900-tal. Det talas om fri kärlek. Och det talas om en ny modärn kvinna. Men vem är hon? Och när ska hon få rösträtt och full arvsrätt? Feminister sluter ... Want much more details ? Visit my Patreon https://www.patreon.com/MTAMassageTherapy Facebook: https://www.facebook.com/MTAMassageTherapy 🡻 PLAYLIST TO SEE 🡻 ... I Sorgens Tid - En film om att möta en människa i sorg - Duration: 16:07. FROHMFORM 22,360 views. ... Surkärring / Arg kvinna bråkar med lastbilschaffis - Duration: 4:43.